..från mig, Emil och Sara som åkte ner till Götebog och Mormor och Bonusmorfar Lars några dagar.

Färden ner var hemsk, vanligtvis tar det 4-5 timmar - det tog oss 7 och en halv med trasig bil och ledsen Emil!

Usch alltså.

Men väl här har vi det superbra!

Idag var vi hela dagen vid havet med Lars dotter och hennes tre fina barn - den yngsta, en liten kille, är född bara ett par dagar efter Emil.

Det var sannerligen ett äventyr - vi har åkt både bil, buss, spårvagn och båt, men jättekul och trevligt och mysigt.

Emils (får se nu, räkna...) tand nummer 11 är påväg genom tandköttet nu, hej vad det går!

Ikväll somnade han kvart över sju, väldigt tidigt för att vara honom, men han var så trött så trött så det gick helt enkelt inte att hålla honom vaken längre.

Vi får se hur det går!

Till dig min älskade lilla pojke   

Ännu en eftermiddag då man sitter och väntar på att lilleman ska vakna.

Dessa stunder är sköna och lugna, och jag njuter verkligen.

Men trots det är det alltid lika underbart varje gång man hör en liten röst från sovrummet som säger att nu har jag vaknat mamma!

Mellan tandsprickningar och bus och trots är det en riktigt liten glad och nöjd kille som numer knallar runt härhemma, krypandet blir alltmer sällsynt.

Kramar Toffie, drar i sladdar, tänder och släcker lampor, leker tittut, klättrar upp överallt, äter hundmat när tillfälle ges...

Ja, säkerligen gör han sånt som hör de flesta 1-åringar till!

Min älskade lilla fina, vilken lycklig mamma jag är som har dig   

/S