Ännu en eftermiddag då man sitter och väntar på att lilleman ska vakna.

Dessa stunder är sköna och lugna, och jag njuter verkligen.

Men trots det är det alltid lika underbart varje gång man hör en liten röst från sovrummet som säger att nu har jag vaknat mamma!

Mellan tandsprickningar och bus och trots är det en riktigt liten glad och nöjd kille som numer knallar runt härhemma, krypandet blir alltmer sällsynt.

Kramar Toffie, drar i sladdar, tänder och släcker lampor, leker tittut, klättrar upp överallt, äter hundmat när tillfälle ges...

Ja, säkerligen gör han sånt som hör de flesta 1-åringar till!

Min älskade lilla fina, vilken lycklig mamma jag är som har dig   

/S