En fin dag har vi verkligen haft.

Pappan fick en välbehövlig sovmorgon helt till kl. 13 medans Emil och jag gick upp vid 7 och hann både städa, tvätta och titta lite på tv:n som var på i bakgrunden med bröllopsförberedelser.

Sen förflöt dagen i stilla tempo, och vid 14-tiden, när det började närma sig 15.30 och vigseldags i Storkyrkan i Stockholm kom kära syster/moster Sara och tittade med oss.

Först på alla damer och herrar som anlände till kyrkan i vackra klänningar och tjusiga kostymer.

Och sen såklart på själva vigseln.

Det var så fint, helt sagolikt.

Vilket alldeles jättevackert bröllop, så kärleksfullt och varmt och äkta och rörande...

Härligt!

Nu känner jag dem ju visserligen inte personligen, Daniel och Victoria, men de utstrålar en sån varm och äkta kärlek tycker jag...

Vackert.

Bild lånad här 

Ja, jag misstänker att jag inte var ensam om att fälla en och annan tår när Victoria fick sin Prins...

Talen sen under kvällen var ju även de helt underbara och rörande, Daniels till Victoria självklart det vackraste.

Jag är så stolt och glad över att vi har en sån fin kungafamilj här i Sverige!

Och förövrigt, när jag lyckligt berättade för pappan att Emil rest sig upp helt själv, tittade han bara på mig, log lite och sa "jaha...men det har han ju gjort länge..?"

Haha, så tji fick jag!

Kram kram/ S

Emil ställde sig nyss upp, han stod mitt på golvet, helt själv utan stöd!

Duktigaste finaste killen