Igår var jag och Emil och min syster ute på vår barndoms gård.

Som jag saknat det, livet på landet och alla djuren - speciellt hästarna!

När jag väl insett hur mycket jag saknat hästarna i mitt liv, så gick det också upp för mig att det kommer ta ett par år innan jag har en rimlig chans att kunna ha en häst igen.

Och vad jag vart ledsen, det kändes så galet hopplöst.

Men idag, wow alltså, min kära bästa vän Hanna kliver in genom dörren och bara löser alla problem!

En supergullig och jättekunnig tjej här i närheten behöver hjälp med att rida och fixa med sina tre hästar hon har i ett litet terpiridningsstall för utvecklingsstörda.

Och ja, gissa vilka två lyckliga damer som ska få äran att hjälpa henne?

Jo, jag och Hanna!

Så jäklarns kul det ska bli, tusen tacka Hanna du är bäst!!

/S